Allt som går emot sig självt
Lever på dryck. Saknar mina cigaretter.
Försöker andas, försöker se.
Det går inte så bra, det här; Att leva.
Jag vill inte sakna någon.
Inte behöva någon för att klara av det här.
Men sanningen slår mig hårt i ansiktet,
skapar en rodnad när jag inser att jag behöver någon för att orka finnas.
Någon som får mig att le för att jag ska vilja närvara.
Någon som framkallar skratt för att jag ska vilja delta i livets alla bravader.
Någon som inte är jag.
Tanken på någons armar om mig, händer som berör;
Det gör ont. Skrämmer mig likt ett barn som nyss fått stryk. Vänta, det är ju jag.
Det slutar aldrig väl och jag önskar att de kunde sluta strypa mig,
som om det skulle skapa en vilja att leva i sig när jag bara trött möter deras vidrigt livsglada blickar.
Sluta se på mig. Det finns ingen äkthet, ingen sanning hos dig som gör att jag skulle våga stanna.
Sluta beröra mig, din girighet rispar sönder vartenda del av huden.
Sluta tala till mig, sluta fylla mitt huvud med ditt jävla skitsnack om rätt och fel.
Sluta. Sluta. Sluta. Jag vill inte behöva dig. Jag vill inte ha dig. Jag vill för i helvete inte känna dig.
Samtidigt är det så fint med de där små viskande lovorden om lugn, lycka och frid. Trygghet i all sin prakt.
Fint med allt det där jag inte är kapabel till att skapa själv, för mig själv.
Försöker andas, försöker se.
Det går inte så bra, det här; Att leva.
Jag vill inte sakna någon.
Inte behöva någon för att klara av det här.
Men sanningen slår mig hårt i ansiktet,
skapar en rodnad när jag inser att jag behöver någon för att orka finnas.
Någon som får mig att le för att jag ska vilja närvara.
Någon som framkallar skratt för att jag ska vilja delta i livets alla bravader.
Någon som inte är jag.
Tanken på någons armar om mig, händer som berör;
Det gör ont. Skrämmer mig likt ett barn som nyss fått stryk. Vänta, det är ju jag.
Det slutar aldrig väl och jag önskar att de kunde sluta strypa mig,
som om det skulle skapa en vilja att leva i sig när jag bara trött möter deras vidrigt livsglada blickar.
Sluta se på mig. Det finns ingen äkthet, ingen sanning hos dig som gör att jag skulle våga stanna.
Sluta beröra mig, din girighet rispar sönder vartenda del av huden.
Sluta tala till mig, sluta fylla mitt huvud med ditt jävla skitsnack om rätt och fel.
Sluta. Sluta. Sluta. Jag vill inte behöva dig. Jag vill inte ha dig. Jag vill för i helvete inte känna dig.
Samtidigt är det så fint med de där små viskande lovorden om lugn, lycka och frid. Trygghet i all sin prakt.
Fint med allt det där jag inte är kapabel till att skapa själv, för mig själv.