16/6

Idag ska man på det sista DBT-mötet innan det blir några veckors sommaruppehåll därifrån. Egentligen vill jag inte gå dit, jag orkar inte. Orkar inte engagera mig just nu, göra läxor och öva aktivt... samtidigt kan jag inte riskera att förlora den påbörjade behandlingen. Jag vet att jag behöver den även om det inte går alls just nu. Utöver detta är jag gravt explosiv idag, mer än vanligt alltså, både i humör, känslor och tankar. Just nu hade jag gett mycket för att få sitta i D.'s rum och bara varva ord med tystnad. Det hade gett så mycket mer idag. Btw, en rekommenderad film: If I stay
 
 
 
DBT | |
Upp