Hur gör man?..
Lovet är slut men jag stannar ändå hemma idag. Tanken på folkmassor, höga ljud och snabba rörelser får mig att vilja spy, dö. Jag orkar inte. Tål det inte. Jag vill bara få sitta i lugn och ro, i total tystnad och utan någon mänsklig närvaro i mitt tragiska tillstånd som in-funktionell och misslyckad människa.
Mamma förstod inte det när jag talade om imorse att jag inte skulle gå till skolan idag. Hon blev frustrerad. Det blev jag också när jag inte kunde förklara så att hon förstod.
Hur gör man?
Hur talar man om för sin förälder, uttrycker att "Idag är ingen bra dag, mamma. Mamma, jag vill dö."?..
Hur gör man för att nå fram med ett budskap som kan liknas vid en käftsmäll för en annan?..
Hur?..
"Life.. what is that? Really?..
Happiness, love and candy? Or is it tears, pain and screams?..
Living.. How do you do? Does everybody do that?..
What is it that everybody else knows but I've missed?..
Or what is it I know but no one else does, because of this fucking illusion
of that everything is great and all you have to do is to be a normal, un-outstanding person?..
I know, I'm not able to fit in.
All I know is...
How it hurts to smile.
How it feels to want to die.
How it feels to being torned apart,
from inside and out.
How everything fucks your brains...
Your own thoughts.
How everything just fucks you."