Det är mycket nu.. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Livet.. Det har varit mycket det senaste. 
VUP.. DBT.. Läkarmöten och ändringar av mediciner. 
Ny terapi, nya människor. Fan vad jag hatar det. 
Mer Lamotrigin och theralen och mindre av sertralin. 
Psykologmöten.. Bokskrivande.. Extrem skolstress.. Tjafs och bråk. 
Fortsatt jobbsökande, o.s.v. 

Jag suckar tungt. Det känns omöjligt. 
Och jag fattar inte ens varför jag försöker. 
Jag vill ju inte. Eller?.. 
Nej, jag gör ju inte det. 

"Det var länge sen nu.. - Det känns så iallafall. 
Länge sen som du sa upp kontakten med mig. 
Det gör ont och jag vet att det antagligen är bäst så.. 
Men det går inte en dag utan att jag tänker på den famnen som en gång var min."
Allmänt | |
Upp