onlyachild.blogg.se - Änglakärlek, rätt igenom.

Änglakärlek, rätt igenom.

För en liten stund sen fick jag en fråga på ask.fm som löd följande;

"Vad är det som gör att du alltid nämner Jasmine? Varför är hon så speciellt?"

och inte fan kunde jag låta bli att svara, rak och ärlig som jag så oftast är.

Så jag svarade;

"Jasmine är som en syster för mig.

Hon dömer mig aldrig oavsett vad det är jag gjort eller inte gjort, har förmågan att få mig att tänka om, se saker ur andra perspektiv, ifrågasätta mig själv på ett sätt som jag behöver. Hon uppmuntrar mig till att göra om och göra rätt, ser mig för den jag är och tar mig för den jag är. Dessutom är hon en fantastisk lyssnare och ypperligt duktig på att förklara sånt jag inte förstår. (Och tro mig, det är fan inte inte lätt alla gånger att förklara självklarheter som inte är självklara i min värld).
Så ja, vad är det som är så speciellt med Jasmine? För mig är hon är en av min världs bästa människor, rätt igenom."... Och det om något är fan sant.

"Vännen, du skriver om att du inte skulle vara saknad, tänkt på eller omtyckt.
Och det gör så ont i mig att du känner så. Men du vet inte vad du talar om.

Jag må sakna och älska många; och en av de främsta är speciellt du.
Jag vet att jag nästan aldrig frågar om hur Du mår, om Du vill hitta på något, umgås.

Om Du vill eller behöver prata om något.
Förklaringarna finns och det vet du, men det kommer aldrig bli eller kännas okej för det.

Därför att allt som du ger mig det förtjänar du att få minst lika mycket tillbaka.

Jag önskar att jag kunde ge dig det redan nu. Men om och när jag blir frisk, friskare, då vet jag att jag kommer kunna finnas där precis så mycket som du vill och behöver mig.

Utan dig hade jag kunnat vara död för längesedan och det både älskar och avskyr jag dig för med ömhet.
Jag hade inte kommit någonstans alls från det att gymnasiet började till där jag är idag.
Nej, jag tror inte att du förstår hur mycket positivt, älskvärt och klokt du skänker mitt liv.
Men det gör inget, det är knappt så jag får grepp om det själv.

Jag vill bara säga förlåt, att jag skäms något innerligt och har gjort sedan den dagen du sa att du också har behovet av att bli tillfrågad om hur du mår, om du vill/behöver prata etc. Och då slog det mig som en örfil i ansiktet; Det är klart som fan att du också behöver det. (Ja, det var bra och ta mej fan rätt åt mig).

Någonstans i mitten av allt det här förstår jag inte hur du orkar med mig.

Dels för att du också har ett eget liv, ett inte alltför enkelt sådant.
Och dels på grund utav min kaotiska värld. Jag förstår inte hur du frivilligt kan vilja dela den med mig bara för att få förstå varför jag är som jag är och ta del av vem jag är; En för min del olöslig gåta."

Det jag försöker säga med dehär alltför många orden är att jag är så tacksam för att du finns.
Och att jag med utan en endaste fläck av skam, ånger, ångest eller annat,

kan säga Ja volim te, systrami. Alltid, Alla dagar och Sålänge jag lever.