"Vad i grund och botten är det som gör att du hatar dig själv?"
Självhat. Det är ett ganska tungt ord. Att självhata, hata sig själv. Frågan om varför man hatar sig själv... Det är en väldigt personlig fråga. En väldigt djup och egentligen komplicerad fråga.
Att känna ett sådant djupt förakt inför sig själv, det är en väldigt stark känsla och är om något väldigt svår att leva med. Varför hatar en människa sig själv? Vad har hon gjort för att förtjäna det? Och kanske ännu viktigare; Varför hatar jag mig själv?
Jag har nog aldrig tyckt bra om mig själv. Aldrig varit riktigt nöjd med det jag gjort. Och inte blev det bättre av att man varje dag fick bekräftat att det var, är, något fel på mig, med mig, kring mig. Hata mig själv på riktigt började jag göra först göra när jag fick vett nog att förstå vad det faktiskt var som jag gjorde när jag blev arg och på ren och ilsken impuls slog till någon av mina syskon.
Jag hatar mig själv på grund av mina slag mot andra, inte bara de fysiska utan även det psykiska. Oavsett om de andra i fråga hade gjort sig förtjänta av det eller inte. - Och då har jag i övrigt aldrig haft för vana att slåss i den fysiska bemärkelsen. Hatar mig på grund av att jag inte tycker om det jag utsätter min omgivning för även om det innebär att vara jag. För att det är jag. För att jag är jag och inte kan komma ifrån det.
