Osammanhängande motpoler i ensamhet.
Jag stirrar in i mörkret, en tomhet fyller mig. Jag vet inte vad jag känner, men vet att jag borde vara glad.
Dagen har varit bra trots min trötthet och jag har fått träffa en av de viktigaste människorna i mitt liv. Nej, vi träffas bara några gånger om året men jag blir lika glad varje gång när jag blir påmind om varför jag har överlevt så länge som jag ändå har gjort.
Så varför känner jag inte, känner ingenting? Kanske är det medicinen, tröttheten. Kanske är det gråten som kommer smygandes av en anledning som inte finns. Eller bara av anledningen jag inte vet om.
Tankarna är många och osammanhängande och får mig att tvivla på om jag ens tänker, om det ens är mina tankar. Just nu går det inte att sätta ord på verken känsla eller tanke. Jag kanske bara ska sova. Dra täcket över huvudet och försöka låta bli att frysa och sakna trygghetens armar att få sova i, istället för att dela natten med ensamheten, hon som bara ligger kallt bredvid och stirrar på mig tills jag blir mörkrädd och får synvillor.
Jag vill inte vara vara här.
Inte vara någonstans heller. Allting är för verkligt.
Intrycken är för många och såpbubblorna lättar framför mina ögon.
Jag vill vara ensam lika mycket som jag bara vill att tryggheten ska hålla om mig.
Jag vill sova bort mina dagar lika mycket som jag vill leva vartenda sekund av dem.
Men det går inte, för det finns ingen. Det finns inget sådant.
Och jag kan inte be världen att dra åt helvete för att sen begära att den ska hålla om mig på nytt.
Det fungerar inte så. Det är jag som måste anpassa mig efter världen istället om jag ska försöka mig på att leva i den. Inte för att jag har en egentlig förmåga till det som människa och individ utan för att världen kräver det av mig med sin orimlighet och egoism.

"Jag har snö i ögonen. En dimmig syn i en grå blick.
Nät-klädda ben mot backen, så isande kallt.
Den svart-glittriga kjolen är för kort och hoodien blaskig av snöslask.
Det är svart och jag viskar fram en bön.
Lyft upp mig. Ta mig hem.
Lyft upp mig. Lyft upp mig. Lyft upp mig.
In i din värme."