Syster, var ska jag göra av mig själv?
"Älskling, syster, vad ska jag göra?
Jag är fast här i mina egna kedjor och tunnel utan slut.
Jag ser ljusen, dansar i dem men de hjälper inte.
Jag är fast här i mina egna kedjor och tunnel utan slut.
Jag ser ljusen, dansar i dem men de hjälper inte.
Tomheten, hålet, går inte att fylla med varken sprit, tabletter eller lycka.
Ångesten, paniken och skammen dränker mig i spyor och äckel jag inte står ut med.
Ångesten, paniken och skammen dränker mig i spyor och äckel jag inte står ut med.
Hopplösheten kväver mig och jag ser inte fram emot något alls. Det är inte det att jag inte kan uppleva glädje i stunden utan snarare att det inte räcker till. Viljan att dö är inte lika stark som den varit, men viljan att leva är inte heller stor. Jag har fastnat mitt emellan det svarta och vita, mellan suddighet och klarthet, äckel och skönhet. Jag känner allt och ingenting.
Mäktigast är raseriet, tomheten, ångesten och sorgen. Allt oftare lutar jag mig åter mot mörkret. Lutar mig mot dess viskningar om frid, trygghet, lugn.
Syster, darling, vart ska jag göra av mig själv i all denna taggiga oklarhet?
Jag är så vilse, hatisk och blind i all den kärlek som mirakulöst omgivits mig.
Syster, darling, vart ska jag göra av mig själv i all denna taggiga oklarhet?
Jag är så vilse, hatisk och blind i all den kärlek som mirakulöst omgivits mig.
Jag vill bara sluta känna. Sluta fräsa bort vänligheten och välmenandet från de som står och ser på men jag kan inte. De gör mig så vansinnigt arg genom att bara titta på mig med någon typ av förväntan i en girig blick som äcklar mig. Jag tror inte på deras leenden, uppmuntranden. Jag föraktar det och kan av någon anledning inte låta bli. Det är bara fåtalets leenden som är äkta, det hör,ser och känner jag.
"Jag är en mental katastrof med klibbigt glitter döfött strött över min gråhet."
För hundrafemtioelfte gången frågar jag mig hur du står ut med mig, syster.
Hur står du ut med denna traisghet? Denna spretighet och taggighet?
Hur orkar du skänka mig din värme, kärlek och omtanke gång på gång?
Hur, hur?"
Hur orkar du skänka mig din värme, kärlek och omtanke gång på gång?
Hur, hur?"
<3